Allting går och går det inte så går det ändå

19 januari 2023

I dagarna är det femton år sedan som jag träffade min man för första gången. Först hade vi kommunicerat med varandra ett tag på nätet. Vi upptäckte att vi hade många gemensamma intressen och kunde skratta åt samma saker. Vi blev ett par och började att planera en framtid tillsammans. Vi undertecknade ett kontrakt för en bostadsrätt. Det var ett nybygge som skulle bli klart några år senare.

Min man började få ont i magen, så småningom kunde han inte sova på grund av sina smärtor. Det konstaterades att han hade bukspottkörtelcancer. Inom några månader så dog han. 

Vi hade då varit lyckliga i tio år tillsammans. Varje dag hade vi antingen träffats eller pratat i telefon åtskilliga gånger. Hur skulle livet bli utan honom?

Under ett år var jag som en pöl. Jag satt i soffan och grät. Men vännerna drog samtidigt iväg mig på olika evenemang. Gamla och nya vänner dök upp. Några veckor efter dödsfallet åkte jag på en skrivresa till Frankrike och tog semester från sorgen. Vi hade roligt. Sedan åkte jag hem och fortsatte sorgearbetet. 

Jag upptäckte att jag kan göra saker som hade varit omöjligt i vår relation. Han fick ofta lunginflammation när han satte sig på ett flygplan. Året efter hans dödsfall drog kompisar med mig till både Peru och Namibia.

Idag är jag nöjd med mitt liv. Jag har goda vänner och trivsam sysselsättning. Jag har även lärt mig att sysselsätta mig själv i min bubbla med skrivande, läsning och stickning. Men när jag lyssnar på någon opera är det som om jag sitter bredvid honom framför någon scen. Då får jag en klump i halsen.